Vad skiljer en amatörtränare från en professionell travtränare?
Den grundläggande skillnaden mellan en A-tränare (proffstränare) och en B-tränare (amatörtränare) är rätten att bedriva kommersiell träningsrörelse. Medan en professionell A-tränare får fakturera externa hästägare träningsavgifter och dygnsarvoden, får en B-tränare endast träna hästar som ägs av tränaren själv eller dennes närmaste familjekrets.
Svensk travsport är unik i världen genom sin starka folkrörelseförankring. På samma stallbacke som landets mest framgångsrika stjärntränare med hundra hästar i träning selar hängivna bönder, ingenjörer och sjuksköterskor ut sina egentränade hästar under samma reglemente och på exakt samma villkor. Och inte sällan är det just amatörtränarens ögonsten som snor åt sig segern framför näsan på miljonstallen i lördagens V75-omgång.
I denna djupgående redaktionella granskning dissekerar vi skillnaderna mellan A- och B-licens. Vi går igenom kraven från Svensk Travsport, de ekonomiska och skatterättsliga ramarna, förklarar varför amatörtränare ofta når sensationella resultat och analyserar hur du hittar de verkliga B-tränarskrällarna i vårt reduceringsverktyg.
Licenshierarkin inom Svensk Travsport: A-licens vs B-licens
För att upprätthålla högsta djurskyddsstandard, antidopningskontroll och sportslig säkerhet är tränarlicenserna strikt reglerade av Svensk Travsport (ST):
A-Tränarlicens
- Full yrkeslicens för proffs
- Får träna obegränsat antal hästar åt externa ägare mot betalning
- Kräver A-tränarkurs på Wången
- Full näringsverksamhet (Moms/F-skatt)
B-Tränarlicens
- Amatörlicens för eget ägande
- Får endast träna egna/närståendes hästar
- Kräver lokal behörighetskurs
- Oftast hobbyverksamhet
A-tränarlicens – Den professionella vägen
Att bli A-tränare är en mångårig utbildningsresa. För att antas till den officiella A-tränarkursen på Wången (travsportens riksanläggning i Jämtland) ställs hårda behörighetskrav:
- Minst tre till fem års dokumenterad heltidsanställning som försteman eller hästskötare hos etablerad A-tränare.
- Omfattande meriter inom hästhantering, körning och loppkörning.
- Genomgången utbildning i företagsekonomi, arbetsgivaransvar, ledarskap, juridik, träningsfysiologi och avancerad veterinärmedicin.
När licensen beviljas är A-tränaren skyldig att driva rörelsen som en registrerad näringsverksamhet (oftast aktiebolag), ha godkända stallanläggningar med djurskyddstillstånd från Länsstyrelsen och teckna kollektivavtalsliknande försäkringar för sina anställda.
B-tränarlicens – Den passionerade amatörens plattform
B-tränarlicensen är instegsporten för alla som vill träna sina egna travare. För att erhålla B-licens krävs:
- Deltagande i Svensk Travsports behörighetskurs via det lokala travsällskapet (t.ex. på Solvalla, Axevalla eller Färjestad).
- Teoretiska prov inom tävlingsreglemente, medicinering, karenstider, transportregler och djurskyddslagar.
- Praktiskt körprov som visar att tränaren kan hantera en tävlingstravare säkert i snabbjobb och i voltstart på banan.
Den avgörande juridiska spärren är att B-tränaren inte får ta emot hästar i träning mot betalning från utomstående personer. Hästen måste ägas till minst 50 procent av tränaren själv, dennes make/sambo eller nära släktingar, alternativt via ett registrerat andelsstall där tränaren har en betydande delägarroll.
Jämförelsetabell: A-tränare mot B-tränare i siffror och villkor
| Egenskap / Område | A-Tränare (Proffs) | B-Tränare (Amatör) |
|---|---|---|
| Primärt Syfte | Huvudsaklig yrkesverksamhet | Fritidshobby eller bisyssla |
| Ägarkrav på hästarna | Får träna 100 % externa hästar | Måste ägas av tränare/familj |
| Intäktsmodell | Dygnsavgifter + 10–12 % tränarprovision | Endast hästägarnas prispengar |
| Stallstorlek | Ofta 25 till 120+ hästar | Vanligen 1 till 5 hästar |
| Personal | Anställda hästskötare & lärlingar | Sköts helt ideellt eller med familj |
| Utbildningskrav | Flera års praktik + Wångenkursen | Lokal behörighetsutbildning |
| Skattemässig status | Näringsverksamhet (Moms & F-skatt) | Oftast Hobbyverksamhet (T2-blankett) |
| Kuskval i lopp | Kör ofta själv eller anlitar catchdriver | Kör själv eller anlitar toppcatchdriver |
Skatter och ekonomi: Hobbyverksamhet vs Företagsdrift
Den ekonomiska verkligheten ser helt annorlunda ut beroende på vilken licens som står på visitkortet:
Proffsstallets Ekonomi
- Intäkter: 16 000–22 000 kr/månad per häst i dygnsavgifter
- Tränarprovision: 10–12 % på vinster
- Massiva personallöner, foder och fordonsleasing
Amatörens Budgetkalkyl
- Kostnader: Täcks ur egen ficka
- Prispengar: Kvittas skattefritt mot inköp, foder och veterinär
- Inga anställda, ingen lokalhyra
- Passionen är den drivande vinsten
- A-tränaren är företagsledare: En storsatsande A-tränare omsätter ofta tiotals miljoner kronor varje år, men marginalerna är ofta pressade. Foderkostnader, ströbäddar, diesel till hästbussar och löner med lagstadgade arbetsgivaravgifter (31,42 %) äter upp en stor del av kakan. Tränaren är beroende av att stallets hästar regelbundet springer in pengar på V75 för att tränarprovisionen ska generera ett positivt netto.
- B-tränaren har inga fasta lönekostnader: B-tränaren finansierar sin verksamhet med sin vanliga civila lön. Hästarna står ofta hemma på den egna gården i ett ombyggt kostall, vilket gör de fasta driftskostnaderna bråkdelen så höga som hos proffsen.
- Skatteverkets hobbyregler: För amatören deklareras hästverksamheten på blankett T2. Prispengar är skattefria upp till det belopp som motsvarar årets verifierade kostnader för foder, utrustning, hovslagare och anmälningsavgifter. Eventuella underskott får sparas och rullas framåt i upp till fem år för att kvittas mot framtida storsegrar.
Varför når B-tränade hästar så stora framgångar på V75?
Det finns en utbredd myt bland oinvigda spelare att proffstränarna alltid har bättre tränade hästar än amatörerna. Statistiken från Svensk Travsport och V75 visar dock att B-tränade hästar regelbundet krossar storfavoriter från landets ledande elitstall.
Orsakerna bakom detta fenomen är djupt förankrade i hästens fysiologi och psykologi:
Extrem Individanpassning
- 1–2 hästar får full massage och fokus varje dag
Stressfri Miljö
- Går i stor hage hela dagarna
- Lugna skogsvägar
- Starkt psyke
Tålamod & Tid
- Ingen press att starta tidigt
- Får läka ut alla småskavanker
1. Tid och individuell omvårdnad
I ett storskaligt A-tränarstall har varje hästskötare ansvar för mellan sex och nio hästar. Tiden för varje individ är strikt ransonerad till mockning, utfodring, selning och en snabb avspolning.
En amatörtränare som bara har två hästar på gården kan tillbringa tre timmar varje eftermiddag med massage, kyllera, rykt och stretching. Denna extrema nivå av personlig omsorg gör att små muskelspänningar eller begynnande kotledsinflammationer upptäcks och åtgärdas flera veckor innan de utvecklas till allvarliga skador.
2. Mentalt lugn och hagevistelse
Många elittravare i industriella stallmiljöer tillbringar 20 timmar per dygn i en box och tränas på samma rakbana varje vecka, vilket kan skapa stress och magsår. Hos en B-tränare på landsbygden går hästarna ofta ute i kuperade gräshagar dygnet runt, tränas i djup snö eller på mjuka skogsstigar och bibehåller en fantastisk löpglädje.
3. Catchdrivern utjämnar spelplanen
Tidigare i travhistorien körde amatörtränarna nästan alltid sina hästar själva i loppen, vilket ofta gav ett taktiskt underläge mot proffskuskar som Stig H Johansson eller Olle Goop.
Idag anlitar B-tränarna landets absolut vassaste lånekuskar: Örjan Kihlström, Magnus A Djuse, Mats E Djuse eller Carl Johan Jepson. När en topptränad, utvilad och genommassörad amatörhäst förses med landets skickligaste kusk i sulkyn försvinner proffsstallens försprång fullständigt i startögonblicket.
💡 Snabbfakta: Några av svensk travsports genom tiderna största stjärnor – som legendaren Ina Scot under hennes tidiga unghästsäsonger och folkkäre Elitloppsvinnaren Copiad – tränades i miljöer präglade av amatörernas enorma engagemang och tålamod.
Spelstrategi på V75: Så hittar du guldvärdet på B-tränade hästar
För spelaren erbjuder B-tränade hästar en av de mest lönsamma asymmetrierna inom travsporten. Spelarkollektivet lider av en systematisk “stall-bias” som skapar enorma överodds (+EV):
Proffsstallets Överstreck
- Häst från känd stjärntränare
- Ojämn form, vanlig vagn & skor
- Streckas på 42 % på "namnet"
- ÖVERREPRESENTERAD & DÅLIGT EV!
B-Tränarens Guldskräll
- Häst från okänd amatör
- Formtoppad, maxad utrustning
- Anlitar toppcatchdriver i sulkyn
- Streckas på 4 % – FANTASTISKT EV!
- Identifiera kuskförstärkningen: När en amatörtränare som vanligtvis kör sina lopp själv plötsligt sätter upp en elitkusk (se vår guide om hur mycket en travkusk tjänar) är det en signal om att hästen är i absolut toppform. Tränaren betalar uppsittningsavgift och provision för att man vet att segerchansen är reell.
- Syna utrustningslyftet: Många B-tränare sparar på hovarna och tävlar med skor under vardagsloppen. När de kvalar in till V75 plockas skorna av för första gången (barfota runt om
¢ ¢) och hästen hängs på en amerikansk sulky och norskt huvudlag. Detta utrustningslyft kan ge uppemot en sekunds fartökning per kilometer. - Systembygge i reduceringsverktyget: I vårt reduceringsverktyg är en beprövad vinnande strategi att placera kapabla B-tränade hästar med toppkuskar i B-gruppen. När de vinner rensar de bort 90 procent av alla inlämnade kuponger och skjuter upp 7-rättsutdelningen mot miljonbelopp.
Sammanfattning: Två världar som berikar varandra
Svensk travsport vore ingenting utan den symbiotiska relationen mellan professionella A-tränare och passionerade B-tränare. Medan proffsstallen garanterar volym, avelssatsningar och internationell representation, utgör amatörerna sportens bultande hjärta och bredd. För travspelaren är amatörhästen med toppkusk ett av de vackraste och mest lönsamma dragen som går att finna i startlistorna.
